Efter en ogenomtänkt start har jag hittat ett format som jag tror passar bättre, och som framför allt är mer planerat. Visitkort och marknadsföring är på gång, nu är det bara innehållet som ska fyllas på. Häng med!
Vad händer egentligen?
Bra fråga. Det händer en hel del även om det inte syns. Det är i princip klart att jag blir kvar i Örebro åtminstone ett par månader till. Därför kan jag nu satsa mer tid i den del som berör Örebro utan att känna att det är bortkastat. Samtidigt har jag insett att hela projektet med att intervjua butiker, caféer, gårdsbutiker osv. var något ogenomtänkt från början. Jag är i valet mellan att skapa en separat domän till Örebrodelen eller fortsätta som nu. Designen ska också ändras samt att jag kommer ta fram viss marknadsföring för bloggen och visitkort.
Andra spontana idéer:
Starta en ”supper club”, en slags hemmarestaurang där gästerna endast betalar för råvaror och dryck. Längre fram skulle det kunna mynna ut i exempelvis sponsrade råvaror och produkter från vettiga butiker och producenter. Som en slags direkt marknadsföring med inspiration för gäster.
Längre artiklar/reportage där man kopplar ihop producent med butik/restaurang för att visa hela kedjan.
Att låta andra kockar/kökschefer i Örebro skapa recept utifrån sponsrade råvaror, även här i syfte att främja marknadsföring och inspiration.
Årets kock 2012
Jag tog en snabb tur upp till Stockholm förra veckan och bevittnade finalen i Årets kock. Vinnare blev Klas Lindberg som har tävlat flera gånger tidigare, han kom bland annat trea i Årets kock 2011 och fick ett VM-silver med Kocklandslaget 2010. Även om det var jämt överlag var det Klas som gav det mest stabila intrycket. Årets final utspelades på Stockholm Waterfront som ligger alldeles intill T-centralen. Hela arrangemanget med kringaktiviteter kändes väl genomfört, dock besökte jag inga seminarier. Tävlingen är gratis att besöka och öppen för alla som är verksamma inom branschen.
Givetvis blir man både inspirerad och taggad, jag skulle inte tvekat på att ställa upp om jag hade haft rätt erfarenhet. Å andra sidan har jag några år på mig innan det är för sent. Att laga tävlingsmat handlar mycket om just att sporra till utveckling och att skapa debatt. I år var temat ”Det svenska arvet” där syftet var att kombinera klassiskt hantverk, traditionella smaker och respekt för naturen tillsammans med nya influenser. Med andra ord ser det ut som att trenden med fokus på hantverk, tradition och natur fortsätter. Trevligt, om än lite tråkigt. Det borde vara något som finns med där hela tiden i bakgrunden oavsett vilka influenser som passerar oss.
För recept och filmer:
www.aretskock.se
Smörkokt gravlax med gnocchi och gremolata
Smörkokt gravlax är en rätt som jag lärde mig i somras, minns inte var den härstammar ifrån. Via Google hittar jag faktiskt bara ett recept. Den serveras normalt med dill och potatis. Här har jag valt att behålla potatisen, men i en annan form.
2-3 pers.
Smörkokt gravlax
200g gravad lax köpt eller gravad hemma. Dock är den köpta allt som oftast kryddad med dill (den här är gravad med kummin och calvados).
Smält smör i en panna och lägg ner laxskivorna. Laxen ska bli helt vit innan den tas upp, se till att smöret inte bryns. Däremot får det gärna vara brynt tills gnocchin ska tillsättas.
Gnocchi
400g mjölig potatis (här King Edward)
80g mjöl
Salt
Det förespråkas att man kokar potatisen med skal på men jag var bekväm av mig och skalade innan. Fördelen med skalet på under koktiden är att potatisen behåller stärkelsen bättre, men det går bra ändå. Pressa potatisen i potatispress när den är varm eller använd ett rivjärn för att finfördela den. Blanda i mjöl och salt, arbeta ihop till en deg med händerna. Det kan behövas mer eller mindre mjöl beroende på sort, börja hellre med för lite. Rulla ut degen till fingertjocka längder, här tycker att det fungerar bästa att rulla hyfsat snabbt och hårt. Skär längderna i 2-3 cm stora bitar och tryck till dem lätt med en tumme eller en gaffel.
Gnocchin kan förberedas i förväg samma dag, förvara på mjölad bricka eller plåt under en handduk. Förvarar man rå gnocchi i kylen blir den mest kladdig och tråkig. Koka gnocchin i saltat vatten. Den sjunker till botten när man släpper i och är färdig när den flyter upp, det tar ca 3 minuter. Sväng sedan runt gnocchin i smöret från laxen tillsammans med gremolata, krydda med salt och svartpeppar.
Gremolata
Bladpersilja, typ 1 dl plockade blad
2st vitlöksklyftor
1/2 citron skal & saft
En skvätt olivolja
Riv skalet från citronen eller använd en skalare, se till att undvika det inre vita skiktet. Kör allt i mixer, alternativt finhacka, och smaka av efter behag.
Inlagda grönsaker
Gurka
Rädisor
Salladslök
1-2-3 lag, dvs ättika, socker och vatten
Skiva grönsakerna tunt på mandolin och häll över ljummen lag. Låt stå åtminstone en halvtimme eller ställ in i kyl till senare.
Tidens betydelse
Tiden är för mig inget annat än ett sätt att hålla reda på var jag befinner mig i livet, och hur långt det är kvar ungefär innan allt skiter sig. Begreppet är kantat av filosofiska frågor och paradoxer, men i all sin enkelhet så finns tiden där i vårt medvetande. Tiden är inget man kan påverka, den fortsätter att gå utan hänsyn. Däremot väljer vi att disponera tiden, lite som vi vill och lite som vi känner oss tvungna till. Tiden hjälper oss att orientera mellan då, nu och sedan. Ibland tappar man bort sig, och ibland tycker man att fan, går inte klockan i mitt rum mycket snabbare än alla andras? Så är det givetvis inte. Min lista över saker som jag borde göra råkar vara ganska lång just nu. Känslan av att vissa dagar går upp i rök är inte rationell. Antingen har vi haft fullt upp. Eller så försöker vi hitta en ursäkt till att vi inte har åstadkommit något.
Imorgon hoppas jag att det beror på det förstnämnda. Gårdagen har redan passerat, och är således numera en del av det som har varit och som aldrig kommer tillbaka. Inte här, och inte nu, utan endast i våra medvetanden. I det som gör oss unika och sårbara. Tiden är förstås viktig när man lagar mat. Ofta heter det att man inte har tid. Nästan alltid handlar det om planera, när man väl har tid. I dagens läge är lyxigt att lägga ner tid på maten. Det gamla hantverket som funnits där hela tiden har blivit en trend, vilket givetvis är positivt. Istället för att köpa oxfilé satsas det på framdelskött. Istället för att bara steka kanske man gravar, röker och stoppar korv. Samtidigt gäller det förstås att hitta en balans till allt annat som ska hinnas med. Att baka surdegsbröd till exempel. Skit i resten, det gäller att prioritera!
Oil & Vinegar, en doft av medelhavet i butiksformat
Oil & Vinegar är en kombinerad present- och livsmedelsbutik. Det är tillika ett franchisekoncept som finns i totalt nio länder och har sitt säte i Holland. I Sverige har vi totalt fem butiker varav en är belägen här i Örebro, blott ett stenkast ifrån Svartån, Strömpis och Länsmuseet.
Fokus ligger på att erbjuda medelhavsinspirerade livsmedelsprodukter av hög kvalitet, men också att förpacka dessa till snygga presenter för små och stora tillfällen. Användningen av franchising förknippas inte alltid med något positivt, vilket till stor del säkert är McDonalds förtjänst. Dock är det inget som gäller i den här butiken. Upplägget känns öppenhjärtigt och genomtänkt. Utbudet kretsar runt oliver, pesto, tapenader, pasta samt olivolja och balsamvinäger på lösvikt. Möjligheten att provsmaka produkterna ses som en självklar service, allt för att hjälpa kunderna till ett bra val.
Den som driver butiken heter Annelie Larsson och är uppvuxen i Örebro. Hon har inte bott här hela tiden som tur är. För annars hade hon inte kunnat handla regelbundet på Oil & Vinegar i Västermalmsgallerian och därigenom bygga upp en passion för konceptet och maten. Tyvärr fick butiken i Stockholm stänga efter höjda hyror. Väl tillbaka i Örebro frågade hon sig varför det inte fanns en liknande butik här. Sedan var bollen i rullning. Med ett förflutet som kontorsråtta, ett intresse för andra människor och mötet med dessa var det bara lokalen som fattades. Den 1 juni 2011 invigdes således butiken som redan nu har en växande skara stamkunder.
Annelie är gediget utbildad inom företaget och har bra koll på sina produkter. Hon är själv nöjd med utbudet och kan i viss mån påverka även om det inte är helt okomplicerat. Detta eftersom produkterna i sortimentet måste testas och godkännas innan de kan saluföras i butikerna. Samtidigt innebär det förstås en trygghet i vetskapen om att det som erbjuds håller en jämn kvalitet. Förutom att sälja produkter anordnas inspirationskvällar i butiken där alla sinnen stimuleras. Som deltagare får man en djupare inblick i produkterna, tips om hur de kan användas i matlagning och provsmakning av tapasrätter. Dessutom finns det planer på att anordna matlagningsmiddagar där gästerna lagar maten utifrån en meny inspirerad av sortimentet i butiken.
Trots att det närproducerade och ekologiska har fått stor uppmärksamhet den senaste tiden så lär medelhavstrenden hålla i sig. Samtidigt är det inget som säger att man inte kan kombinera det svenska matarvet med medelhavet. Var 8-10:e vecka förnyas sortimentet i butiken baserat på ett nytt tema. På så sätt är utbudet hela tiden föränderligt och lockar till återbesök. Annelie har valt att hålla på sin nisch och rekommenderar gärna andra butiker om kunder frågar.
Som specialbutik i en mindre stad är det viktigt att vara aktiv utåt. Oil & Vinegar medverkar både på Chateau Grand Cru 23-24 mars och trädgårdsmässan ”Din trädgård” veckan därpå. Letar du efter present till en matintresserad vän eller en olivolja med det där lilla extra så är en tur till Oil & Vinegar definitivt motiverad. Om inte annat kanske du blir inspirerad inför kvällens middag.
Oil & Vinegar i Örebro
Alla tiders, kaffe bryggt med kärlek och omtanke
På Fredsgatan 11 mittemot Lucullus hittar man Alla Tiders, en kaffebar och kaffebutik som öppnade i september förra året. Alla Tiders drivs av Max och Tobias som är blott 23 år gamla och härstammar från Örebro.
Intresset för kaffe och dess ursprung har vuxit fram gemensamt. Båda är utbildade baristor och Max har jobbat inom branschen ett par år. Fortbildning har skett via företag och på egna initiativ. De har också rest mycket tillsammans och besökt rosterier för att hämta inspiration och lärdom. Rosterierna är själva måna om att deras kaffe ska smaka så bra som möjligt, varför ett utbyte om kunskap gynnar alla i slutändan.
Kaffet som serveras importeras direkt från producenterna och varierar efter säsong. Det gör att producenterna får bättre betalt samtidigt som kvalitet och ursprung kan säkras. Max och Tobias ser kaffet som ett hantverk. Ambitionen är hög, likaså servicenivån. Varenda kopp mals och bryggs för hand. Kaffe i sig är en sannerligen komplex bryggd. Smaken kan påverkas av allt ifrån jordmån, klimat, kaffesort, lagring och rostning fram till slutgiltig malning samt bryggning. Tyvärr är större delen av vår konsumtion ganska tanklös, men förhoppningsvis är det något som håller på att förändras.
Kundernas egna intresse har definitivt ökat och responsen har hittills varit positiv. Förutom kaffe serveras därtill välbryggt te och egengjorda bakverk. Likaså är möjligheten att köpa egen utrustning tillgodosedd. Varje tisdag och torsdag har man provningar i antingen te eller kaffe i olika variationer. Det går bra att boka privata provningar efter stängningstid. Under utvalda onsdagar förekommer även livemusik för en given loungekänsla.
Inredningen är personlig och medveten precis som allt annat. För närvarande är det bara Max och Tobias som jobbar heltid men det händer att kompisar hoppar in och hjälper till. 2012 ligger fokus på att utveckla och förbättra konceptet. En långsiktig dröm är att kunna rosta bönorna själva. Just nu handlar det mycket om planering inför året som kommer.
Nåväl, har ni vägarna förbi rekommenderas ett besök. Det finns en stor öppenhet vad gäller frågor och funderingar. Risken att man lär sig något under fikastunden är därmed överhängande.
Besök deras hemsida för nyheter och mer information:
www.allatiderskaffe.se
Följ dem på Facebook också när ni ändå är igång:
Alla tiders på Facebook!
Fokus på Örebro
Nu har jag äntligen kommit igång med mitt projekt att försöka lyfta fram det ”matrelaterade” utbudet i Örebro. Det innebär att finns utrymme för både caféer, bagerier, konditorier, butiker och kanske även restauranger. Den gemensamma nämnaren är att alla ska sticka ut från mängden på ett postitivt sätt. Det kan röra sig om en speciell inriktning, att det som produceras är ett hantverk och inte industriellt skapat eller att det som erbjuds helt enkelt är riktigt bra.
Först ut är Alla Tiders Kaffe som är en tämligen nystartad kaffebar. Intervjun gick lite styltigt men helt okej för att vara första gången. Utöver Alla Tiders är det just nu sju stycken andra som visat intresse för att delta. Jag stoppade där tills vidare, vill inte ta på mig för mycket så här i början. Tanken är också att skapa en separat sida för Örebro där allt som är relaterat presenteras. Om energin håller i sig kanske det även blir lite reportage längre fram i tiden.
Cajsa Wargs Skafferi, en utställning i Wadköping
På Kungsgården i Wadköping finns en permanent utställning i Cajsa Wargs barndomshus. Det är förstås Christina ”Cajsa” Warg som är i fokus, men det görs även ett ambitiöst försök att skildra hur man åt och levde under mitten på 1700-talet.
Cajsa föddes 1703 i Örebro och som 17-åring valde hon att sköta hushållet åt en släkting. Hon gick sedan vidare till mer välbärgade familjer i Stockholm och kunskaperna hon förvärvade utmynnade sedan i en välkänd kokbok. En stor anledning till framgången med kokboken var att hon använde exakta mått i sina recept. Totalt trycktes 14 upplagor, den sista kom år 1822.
Under 1700-talet var det brukligt att vid finare bjudningar börja med att dricka och äta ett så kallat ”brännvinsbord”. Det innehöll oftast ost, bröd, sill, lax och brännvin i olika kryddningar. Jag förstår faktiskt inte hur den traditionen kunde försvinna, en helt fantastisk idé. Den kommer definitivt att införas vid alla mina luncher och middagar med start imorgon. Måltiden i sig serverades i flera omgångar där varje omgång kunde likna en mindre buffé.
Utställningen innehåller också information om vad man åt, vilka tillagningsmetoder som användes samt hur ett typiskt skafferi kunde se ut. I dagens läge ses dessa metoder (syra, grava, torka osv) som trendiga. Mycket beror nog på att det gedigna hantverket har blivit åtråvärt och sexigt, tillbaka till stenåldern liksom. Metoderna har visserligen funnits där hela tiden, men inte lika utpräglat och tillgängligt som nu. Mitt tips är att rökning blir den nya hemmatrenden, näst efter surdeg och korvstoppning. Kom ihåg vart ni läste det först!
Har man inte varit här tidigare och är intresserad av mat kan man gott masa sig iväg någon dag. Okej, det är väl ingen jättehäftig upplevelse men helt klart intressant och tankeväckande. Dessutom står ett exemplar av ”Hjelpreda i Hushållningen för Unga Fruentimber” 1:a upplagan från 1755 uppfläkt i en monter. Lite billigt kanske, fast hej, vem är jag att döma?
P.S. Och nej, det var inte Cajsa Warg som myntade uttrycket ”Man tager vad man haver”. Get over it!.
Potatiscréme, rostad potatis, ugnsbakad äggula & stekt svamp
Den här rätten är mer tänkt som en mellanrätt eller lunch snarare än en varmrätt. Potatis, svamp, ägg och persilja. Inte direkt en nyskapande smakkombination. Fokuset ligger på samspelet mellan olika texturer och att vara lekfull med dessa. Det är möjligt att jag blev lite generös med potatiscrémen vid upplägget på bilden.
Potatiscréme
Potatis
Smör
Créme fraiche
Kallpressad rapsolja
Salt
Vitpeppar
Muskot
Efter att potatisen hamnar den i potatispressen. För en slätare konsistens kan man passera genom en finmaskig sil efter att smöret och créme fraichen är tillsatt.
Torkat potatisskal
Gnid in potatisskalen med citronsaft och torka av skalen med hushållspapper. Jag lät skalen torka i en torkmaskin på 60 grader i 4 timmar. Det går också att torka i ugn på låg temperatur eller helt enkelt fritera skalen i olja. Sväng runt med salt innan servering.
Rostad potatis
Potatisen här är förkokt, jag gillar strukturen och krispigheten man får av att göra så. Potatisen är rostad med rapsolja, lite honung samt salt och svartpeppar. 225 grader i ca 30 minuter.
Äggula
Äggulan här är ugnsbakad på 100grader i ca 15 minuter på smörjd plåt. Nackdelen är att om den inte serveras direkt bildas en tråkig hinna. Man kan också servera en rå äggula eller ett pocherat ägg.
Stekt svamp
Gul lök
Vitlök
Blandad svamp ( i det här fallet trattkantarell, taggsvamp & svart trumpetsvamp)
Svampsalt
Svartpeppar
Svampen steks här på vanligt vis. Avsluta rätten med lite rapsolja och svampsalt.







